Stenvalls 2003. Den senare delen av 1800-talet var en period med väldiga omvälvningar för järnbruken i Bergslagen. Tidigare hade man kunnat sälja allt man producerade, nu gjorde nya transportmöjligheter och stålframställningsmetoder att många bruk konkurrerades ut. De som tidigt satsat på bra järnvägsförbindelser klarade sig bäst. Det fanns ett myller av smalspåriga järnvägar, i en del fall förbundna av båtleder. Banornas spårvidd varierade mellan 693 och 1188 mm, men en spårvidd som fick utbredning här och nära nog ingen annanstans var 27 decimaltum eller 802 mm. Två större nät med denna spårvidd byggdes: Wikern-Möckeln, senare Bredsjö-Degerfors, och Säfsnäs, senare Hällefors-Fredriksberg. Den senare fanns kvar ända till 1970, och historien om den järnvägen är det längsta avsnittet i boken.
Boken berättar om brukens ansträngningar att finna gynnsamma transportlösningar, tidiga underjordiska banor med självstyrande vagnar, konflikterna mellan starka personligheter som den självsäkre uppfinnaren Harald Asplund och den lika självsäkre järnvägskonsulten Claes Adelsköld, om ångbåtar för pråmbogsering och lustturer, om problem med snö, myndigheter och konjunkturer.
Den uppslagsrika texten kompletteras med detaljerade listor över lok och vagnar och är illustrerad med ca 340 fotografier, kartor och fordonsritningar. 192 sidor A4, inb.
A multitude of narrow gauge railways criss-crossed the mining district of Central Sweden. The gauges varied between 693 and 1188 mm, but one gauge which found wide use here and hardly anywhere else was 802 mm. Two larger networks to this gauge were built: Wikern-Möckeln, later Bredsjö-Degerfors, and Säfsnäs, later Hällefors-Fredriksberg. The latter was in operation as late as 1970. The book is a fascinating history of these lines, illustrated with about 340 photographs, maps and line drawings. Detailed lists of locomotives and rolling stock are included. 192 pages 21x30 cm, hb.