Hallands Väderö är en av pärlorna i nordvästra Skåne. Tusentals personer besöker varje år den lilla ön utanför Torekov. Konstnärer och jägare, bland dem kung Oscar II, spred under 1800-talet kännedom om öns attraktioner, men det dröjde till efter sekelskiftet innan regelbunden trafik dit kom igång.
Länge var konkurrensen stor bland båtägarna, men under 1930-talet inleddes ett samarbete. Under andra världskriget hölls trafiken igång med hjälp av hemmagjorda gengasaggregat som väckte misstro hos övervakande myndigheter. Då lades även grunden till den hårda konkurrens som under efterkrigsåren rasade mellan gamla och nya bolaget.
Båtmaterialet har successivt utvecklats från små öppna båtar med enbart segel som drivkraft till dagens stora helt däckade fartyg med kraftiga maskiner. Olle Renck, flitig väderöbesökare sedan 1930-talet, berättar om denna inressanta trafik. Vi möter en båt som kallades Starby Hosta , en annan som hette Tvisten (och vi får en förklaring till det), en tredje som saknade förstäv, bland totalt ett fyrtiotal. Bland ägare och besättningar träffar vi lotsar och fiskare, sjökaptener och skutskäppare, Kullenbergare, Kjällbergare och många andra mer eller mindre färgstarka personer.
Sedan Båstad kommun tagit över hamnen i Torekov på 1960-talet uppstod konflikter om hamnavgifternas storlek för väderöbåterna. I början av 1987 tillspetsades situationen. Trafikens ägare annonserade ut den och båtarna till försäljning, och helt plötsligt var det inte Torekovborna som ägde och drev båtarna. Väderötrafiken fortsätter naturligtvis, och utvecklingen sedan 1987 skildras i en efterskrift.
119sidor 22x21cm inb. 100+ sv/v ill.
Tryckt 1993. Lamineringen av skyddsomslagen är inte riktigt bra.